Historia

Lidingö var under många århundraden en bygd med jordbruk och fiske som huvudnäringar. Under en period var Lidingö den största mjölkleverantören till Stockholm. Under 1800-talet upptäcker stockholmarna Lidingö som en angenäm plats för sommarvillor. Trafiken till Stockholm sker med ångbåt. Några år in på det nya seklet börjar flera tomtbolag bygga villastäder på ön. 1907 bildas Fastighetsbolaget Lidingö-Brevik som börjar exploatera Brevik. Fastighetsbolaget stod också för infrastrukturen. Man anlade vägar och ordnade vatten- avlopps- och elförsörjning. Den första tiden i Lidingö-Breviks villaområde har vi skildrat i jubileumsbilagorna "Brevik på 1910-talet" respektive "Brevik på 1920-talet" i samband med föreningens 60-årsjubileum. År 1914 drogs Lidingöbanan till Brevik men förbindelsen till Stockholm gick fram till 1925 med färja från Herserud.


Första världskriget och tiden därefter undergräver fastighetsbolagets ekonomi. Man orkar inte längre med sådan service som underhåll av ledningar, vägar och snöröjning. I denna situation och inför risken att Kragenäsområdet skulle bebyggas med oljecisterner samlas ett 35-tal fastighetsägare söndagen den 13 februari 1927 i skolan i "Nya blocket". (Byggnaden är numera riven och ersatt med loftgångshuset vid Stenkilsvägen-Väpnarstigen.)

 

Ordförande vid mötet blev Kapten Edgren, bosatt vid Vegabacken i Käppala. Edgrens inledningsanförande finns fortfarande bevarat. Det inleds med följande:

 

"Då jag är en av de kommitterade som utfärdat inbjudan till detta möte ber jag att å kommitténs vägnar få hälsa de närvarande välkomna och är det för oss glädjande att se så många som hörsammat kallelsen och infunnit sig.
Jag skall be att i korta drag få redogöra för denna åtgärd. Då det som bekant, tidigare icke existerat någon sammanslutning mellan fastighetsägarna inom Brevik och då förhållandena här numera utvecklat sig i en sådan riktning att det torde anses önskvärt få en förening till stånd, vars uttalande i frågor som röra detta samhälles utveckling alltid kan göra anspråk på att bliva mera respekterad än då enskilda personer framställa vissa önskemål eller krav på uppehållande av givna utfästelser. De frågor som kunna tänkas närmast böra bliva föremål för föreningens behandling äro sådana som röra vägförhållandena inom samhället, försöka i den mån det låter sig göra åstadkomma lindring i priserna för ljus och vatten ävenså i resekostnaderna, samt framförallt undersöka möjligheterna för att få stadsplan, ett synnerligen viktigt spörsmål, vars utredning kommer att draga tid, arbete och kostnader. Detta är som nämnts i korta drag vad föreningens ändamål bör avse."

 

Under mötet beslöt de närvarande enhälligt att Lidingö-Breviks Fastighetsägareförening skulle bildas. Ett konstituerande möte ägde sedan rum den 6 mars. Antalet medlemmar uppgick under det första året till 56.

 

Under tiden fram till andra världskriget kommer också föreningen att vara mycket engagerad i de frågor som togs upp i kapten Edgrens inledningsanförande. Man bildade arbetsutskott för stadsplanefrågor, bränsle respektive vatten och elektricitet. Styrelsen förhandlade med fastighetsbolaget och Lidingö stad om kostnaderna för vägunderhåll vilket delvis betalades av fastighetsägarna. Man brevväxlade med Trafik AB Stockholm Södra Lidingön om biljettpriser och bagageutrymmen och kontaktade telefonbolaget om störningar vid telefonering. Efter några år kom man också att anordna valborgs- och midsommarfirande. Man gav bidrag till Lidingö sim- och livräddningssällskap. Protokoll, brevväxling och räkenskaper från 20- och 30-talen finns bevarade.

 

Brevik under 1940-talet

Styrelsesammanträdet den 18/10 1939 inleds med att den dåvarande ordföranden Ernst Ahlberg konstaterar att "de för samhället viktiga ärenden som närmast föranlett föreningens tillkomst, nämligen frågan om stadsplan för Brevik och iståndsättandet av vägarna i samhället blivit lyckligt slutförda och att föreningen icke för närvarande har några större arbetsuppgifter av betydelse." Han ansåg det emellertid vara av värde för fastighetsägarna att föreningen bibehölls för framtiden för bevakandet av samfällda intressen, vilket också skedde. I protokollet från oktobermötet framförs också önskemål om att en biograflokal förläggs till centrala Brevik. 1943 gjordes t.o.m. ett skissförslag att inreda en biograf i Breviks herrgårds östra flygelbyggnad.


Under kriget kom intresset naturligt nog att vara fokuserat på försvars- och försörjningsfrågor. Styrelsen tillstyrkte att alléträden i de nedersta delarna av Östra allén avverkades till gengasbränsle under förutsättning att man bevarade rotskott för att säkra återväxten. Valborgsmässofirandet upphörde och midsommarfirandet överläts till hembygdsföreningen.

 

1944 engageras föreningen genom stadens planer för en större utbyggnad i vårt område. Det gällde uppförande av radhusområdena vid Sälgstigen och Tallrisstigen men framförallt planer på en radhuslänga i kv. Havren (söder om Trädgårdsvägen mot Breviksängarna). Det senare som skulle skymma utsikten för de bakomliggande fastigheterna kom aldrig till stånd. Vid samma tid exploaterades Kragenäsområdet.

 

Från slutet av 30-talet och åtminstone ett tiotal år framåt är också föroreningen av vattnet i Halvkakssundet ett viktigt problem. Föroreningarna bestod delvis av avloppsvatten från Stockholm, men en stor sanitär olägenhet var också att båtar som lämnade Stockholms hamn passade på att dumpa sitt avfall överbord så snart de kommit utanför hamnområdet. I december 1941 skriver vår förening till Kommerskollegium, Sjöfartsbyrån: "Hur tillståndet var i Stockholms inre hamn innan den nya avloppskanalen förde orenligheterna bort från de centrala delarna torde vara allmänt känt. ..... Det bör därför framhållas att vattnet i de smalaste sunden ofta företett samma bild av koncentrerad snuskighet som för några år sedan var karaktäristiskt för Nybroviken. Särskilt har så varit fallet när större turistångare besökt huvudstaden. De mängder flytande avskräde, däribland korgar och annat emballage till frukt och dylikt och det avskräde av annat slag som vräkts i sjön vid båtarnas in- och utresa, ha vid vindstilla nära nog täckt vattenytan. Efter hand ha orenligheterna förts mot land, där strandägarna fått tjäna som renhållningsarbetare".

 

 

 

Tiden 1950–1980
1950-talet var ett i många avseenden dynamiskt årtionde som - även om protokoll saknas - inte kan ha undgått villaägareföreningen, särskilt som den i lidingöfrågor djupt engagerade Ragnar Gottfarb då var föreningens ordförande. Andra världskriget var över. Det skonade Sverige hade högkonjunktur och Stockholmsområdet expanderade kraftigt. Intresset för byggande på Lidingö var starkt från många byggföretag. Med den bebyggelse stadsplanen medgav och bilismens snabba tillväxt bedömdes dåvarande Lidingöbron inte på sikt kunna klara trafiken. Finansieringen av ny bro och annan infrastruktur gjorde att det blev nödvändigt att planera för en tätare bebyggelsestruktur särskilt som man samtidigt ville bevara betydande friområden.

 

I den översiktliga planeringen avspeglade sig detta även i Högberga-, Brevik- och Käppalaområdena. Sålunda upptog en generalplanevariant ett bebyggande av Högbergaplatån mellan spårvägen och Kottlasjön. I realiteten tillkom under decenniet bara en måttlig förtätning med radhusbebyggelse i kv. Poppeln och Cypressen (vid Sälgstigen) samt i Östra Mölna. En av stadsplanerna ledde till att Södra Kungsvägen fick en ny sträckning söder om banan mellan kv. Poppeln och Västra Allén, en påtaglig och angelägen höjning av vägens standard. Därmed slapp man att passera järnvägen två gånger. Genom en annan stadsplan bereddes utrymme för Breviks första automatiska telestation.

 

Under 1960-talet växlade de ärenden styrelsen fick ta ställning till och informera om från sådana stora, långsiktiga och övergripande frågor som region- och generalplan till problem med sorkar, katter och rådjur samt förekomsten av svart snö inom området.

 

År 1963 hände något betydelsefullt. Då utgavs på initiativ av dåvarande ordföranden Richard Thurdin första numret av Meddelanden. I detta nummer behandlades Breviksängen, trafiken på Lidingöbanan, Södra Huvudleden, den kommande bebyggelsen på Högudden och bekämpning av sorkar.

 

"Inom varje förening eller sammanslutning är det helt säkert så att aktuella meddelanden, informationer och nyheter i form av ett aldrig så enkelt internt "husorgan" är av stort värde, dels i egenskap av praktisk informationskälla från den egna intressesfären, dels - och kanske framförallt - som en förmedlare och rent av sammansvetsande länk medlemmarna emellan till gagn för föreningens strävanden och dess aktivitet överhuvudtaget." / Inledningen till Meddelanden nr 1.

 

Sedan dess har utgivningen fortsatt, i regel med två nummer per år. Intrycket är att denna information fått avgörande betydelse för föreningslivet och även uppmärksammats av kommunens ledning, andra föreningar och Sveriges Villaägareförbund. Främst tack vare Meddelanden, mer än fördubblades medlemstalet under 1960-talet. År 1964 bytte föreningen namn från Lidingö Breviks fastighetsägareförening till Högberga-Breviks villaägareförening. Samtidigt antogs nya stadgar.

 

Kring Norr- och Söderkroken samt Östervägen tillkom ett 50-tal nya villatomter och lika många i Höguddsområdet. Men den planfråga som framförallt engagerade medlemmarna var att anlägga en nöjespark på Breviksängen med idrottsanläggningar, friluftsbad och danspaviljong med de parkeringsplatser som bedömdes erforderliga. En kraftig reaktion mot förslaget, politikerkontakter och massiv uppslutning på åhörarläktaren vid det avgörande stadsfullmäktigesammanträdet ledde till att badanläggningen så småningom förlades till den s.k. Lillängen intill Kottlasjöns östra ände.

Trafikfrågor, taxor och fastighetstaxering var också frågor som behandlades av styrelsen på föreningsmöten och i Meddelanden på 60-talet.

 

Under 1970-talet kom kommunens översiktliga planering, 1972 i form av en skiss och 1975 i ett utarbetat förslag till generalplan, att prägla föreningens verksamhet. Ett förverkligande av planidéerna skulle nämligen kunna leda till en överexploatering av Breviks centrala del. Styrelsen utarbetade ett PM om utvecklingen inom Breviksområdet och en bedömning av olika planförslags inverkan. Detta PM kompletterat med en frågelista sändes till kommunledningen och de olika partierna som inbjöds att vid årsmötet 1978 presentera sina åsikter om Breviks blivande utformning.

 

Frågan om Södra Lidingöbanans eventuella nedläggning skapade osäkerhet. Samtidigt började byggandet av Södra Huvudleden förverkligas genom att delen Högberga - Gåshaga färdigställdes.
En restaurering utfördes av den s.k. Svandammen. I kv. Taljan tillkom ett nytt flerbostadshus (loftgångshuset mittemot gamla postkontoret), i kv. Tullen förskolan Äppelbo och i kv. Kapellet en tillbyggnad av kyrkan med en församlingsgård. Aviserade dramatiska höjningar av taxeringsvärdena med åtföljande höjning av fastighetsskatten liksom förslag till ny VA-taxa ledde till kontakter mellan styrelsen och Sveriges Villaägareförbund.

 

För att få en ökad kontakt mellan styrelsen och föreningsmedlemmarna infördes ett system med 34 kvartersområden och ombud för dessa bl.a. för distribution av Meddelanden. Alla medlemmar fick en karta över föreningsområdet samt en förteckning över ombuden.

 

 

1980-talets föreningsverksamhet och medlemsinformation

 

Plan- och trafikfrågor
1980-talet inleddes med ett extra föreningsmöte till vilket kommunalpolitiska representanter för partierna inbjudits för diskussion om utformningen av centrala Brevik. (kv. Huvudgården med närmaste omgivning). Detta var en fråga som kom att dominera föreningsverksamheten under decenniet och som förekom både på års- och extramöten. Kommunens årliga bostadsförsörjningsprogram redovisade hur många och vilka bostadshus man avsåg att bygga. När detta skulle förverkligas kom det att höra samman med Lidingöbanans vara eller icke vara samt utbyggnaden av Södra Huvudleden.

Föreningen, som yttrade sig över olika programunderlag om bebyggelsens omfattning och karaktär, förordade en arkitekttävling för att få alternativa bedömningsmöjligheter. Överläggningar ägde rum med kommunledning och stadsbyggnadskontor och ledde i efterhand till ökad förståelse för föreningens synpunkter. År 1986 anordnades en arkitekttävling. Det vinnande förslaget bearbetades och antogs och 1989 kom byggandet igång på allvar.

År 1989 hade kommunen utarbetat ett förslag till översiktsplan för Lidingö, som föreningen yttrade sig över, och som så småningom (1994) resulterade i en ändrad detaljplan för övre delen av Breviksängen som utlades till park, något som föreningen kämpat för i decennier.

Utöver Södra Lidingöbanan och Södra Huvudleden behandlades besvärande trafik till idrottsplatsen och parkeringsproblem. Verksamheten vid idrottsplatsen - vinterfotboll i stället för som tidigare anläggandet av skridskobana - kom att innebära miljöproblem. För att hålla planen spelbar användes vägsalt. Flera av popplarna i Stora Allén dog och fick sågas ned.

Öppnandet av den avstängda järnvägsövergången vid Vattenvägen samt problem med snöröjning till fastighetsinfarter efter snöplogvallar var andra frågor som togs upp. Vaxholmsbolagets trafik till Klippudden som pågått sedan 1972 har behandlats vid upprepade tillfällen. Ibland har det gällt information om trafiknyheter och ibland planer på ändrad tilläggsplats.
 

Om lagstiftning, skatter och avgiftstaxor
Hur fastighetstaxeringarna under 1980 och 1990 skulle ske och de ekonomiska konsekvenserna därav har belysts ingående liksom den nya fastighetsskatten 1985. På årsmötet 1982 hölls ett särskilt föredrag om de kommunala taxorna för VA, el, sotning och sophämtning samt om energiprisernas utveckling. Under 1987 lämnades i Meddelanden en kort information om Nya Plan- och Bygglagen (PBL) samt om ny familjelagstiftning (ny äktenskapsbalk, regler för sambor och arv som kan beröra oss som villaägare).
 

Särskilda föreningsfrågor
Föreningen 60-årsjubilerade år 1987. Då utgavs en s.k. jubileumsbilaga "Brevik på 1910-talet" som två år senare följdes av ytterligare en "Brevik på 1920-talet". År 1988 avgick Lars Åkerlund efter 13 år som ordförande i föreningen och efterträddes av Jacob Lagercrantz. Samma år avled två av föreningens tidigare ordförande Ragnar Gottfarb och Richard Thurdin. De hade betytt mycket för föreningen och presenterades i några minnesord. Den tidigare traditionen med valborgsmässoeld, sång och vårtal återupptogs 1989.
 

1990-talet

Under 1990-talet ägnades ökat utrymme åt skildringar av gamla miljöer i vår närhet och föreningen uppmärksammade bland annat skolfrågor – en eller flera gymnasieskolor och ombyggnad av Käppala skola. Förändrade brandregler för personligt ansvar och tidsbrist ledde tyvärr till att den uppskattade traditionen med våreld fick avbrytas 1994. När man gör en återblick i föreningsverksamheten finner man att många av de ämnen som behandlats lever kvar eller återkommer regelbundet. Medlemstidningen Meddelanden modifierades successivt och bytte namn 2003 till Nya Meddelanden.

Den trycks numera i färg och har utvecklats vad gäller form och innehåll. Tidningen informerar om frågor som berör vår närmaste miljö (till exempel trafiken, naturen och stadsplaneringen) men också om en del allmänna ämnen av vikt för villaägarna till exempel beskattningsfrågor och kommunala taxor och avgifter. Arbetet fortsätter med att påverka politiker och andra beslutsfattare när det gäller angelägna frågor för våra medlemmar. I våra hjärtefrågor – att förhindra en överexploatering av Breviks centrum och att behålla Breviksängarna som ett allmänt tillgängligt parkområde för rekreation – har vi haft framgång.

Lars Åkerlund och Leif Aringer
 

00-talet

Föreningens verksamhet fortsatte i samma anda som tidigare, även om ämnesområdena förädrades. 

Inom trafikfrågorna var frågan om 30 km/tim stor i början av seklet. I dag har hela området 30 km/tim. 

Naturen ägnades stort intresse. Först var det utdikning, eftersom Breviksängarna höll på att försumpas, sedan planterades aléträd i Kostigen och därefter röjdes sly  bland annat vid Kragenäsbadet. En stor insamling bland medlemmarna gjorde frösådd av ängsblommor möjlig på Breviksängarna. 

Föreningen engagerade sig i bebyggelse i området och bidrog till att vissa projekt inte blev av och andra blev bättre än de var tänkta. 

En ny insamling av pengar gjorde att nio nya parkbänkar kunde placeras ut. tillsammans med Lidingö stad kunde även grillplatser och bänkbord etableras i området. 

Även om vår förening tappar medlemmar, viklet all föreningsverksamhet får uppleva just nu, så är vi ändå en betydelsefull part i diskussioner med stadsledningen och andra instanser. 440 av områdets cirka 800 fastigheter är medlemmar (dec 2017), vilket gör oss till en av Lidingös största villaägareföreningar.

Andreas Lindberg 
 

Föreningens ordförande


Kapten Anders Edgren 1927-28
Ingenjör Albert Höckenström 1928-30
Arkitekt John Åkerlund 1930-31
Ingenjör Gottfrid Källgren 1931-39
Ombudsman Ernst Ahlberg 1939-50
Advokat Ragnar Gottfarb 1950-63
Direktör Richard Thurdin 1963-71
Direktör Hans von Oelreich 1971-75
Arkitekt Lars Åkerlund 1975-88
Bankdirektör Jacob Lagercrantz 1988-93
Med. dr. Leif Aringer 1993-03
Prof. Brun Ulfhake 2003-08
Civ ing Christer Åkerhielm 2008-